Helgen bjöd på två festivaler, Hultsfredsfestivalen och Summerburst Stockholm. Att boka två större festivaler under samma helg kan till en början verka ganska dumdristigt, men nu är det ju som så att de båda festivalerna riktar sig mot två helt olika målgrupper. Hultsfred försöker locka till sig nostalgiska 30nånting-människor med sina 80- och 90-talsbokningar. Summerburst försöker locka den mer exklusiva publiken med diverse VIP-paket där helrör av varierande karaktär hägrar.

Jag besökte Summerburst för första gången nu i helgen och har aldrig sett på maken till festivalkontraster. Summerburst svämmar över av champagnedränkta blåskjortor som “dansar”, det vill säga de hoppar upp och ned och viftar med ena armen. Inte direkt vad man skulle kalla traditionell festivalstämning, bortsett från fyllan då. Efterfesterna hålls inte på campingen som inte finns utan på exklusiva krogar på och runt Stureplan.

Ändå är Summerburst en festival precis som alla andra. Människor dricker sig fulla, lyssnar på musik och försöker ligga med varandra. Det är bara inramningen som skiljer sig. Och själva essensen med festivaler är att få folk att må bra, så vilka är vi som är vana med klassiska tält-lera-smuts-festivaler att döma ut Summerburst?

The more the merrier lyder uttrycket och med det sagt är det bara att välkomna Summerburst i den svenska festivalfamiljen, för Summerburst är verkligen här för att stanna, det bevisade folkfesten på Stadion i helgen.