Frank Ocean kom ut som bisexuell häromdagen. I ett väldigt öppenhjärtligt brev skriver han om första gången han blev kär i en man för fyra somrar sedan. Att komma ut som bisexuell i musikbranschen kanske inte verkar så spektakulärt i sig, men ser man till vilken genre musiker han tillhör blir det en helt annan historia. Hiphop-genren är inte den mest homofobiska genren, det är reggae, men hiphop är den mest manschauvinistiska genren.

Att komma ut som bisexuell i en bransch där väldigt många låtar handlar om att förnedra kvinnor på olika sätt är att göra sig till måltavla för hån från genren i stort. Men det kan även vara kommersiellt självmord. Hur ska Frank Ocean nu marknadsföras? Då detta är första gången det händer inom just hiphopgenren går vi en spännande framtid till mötes. Vilken image kommer Frank Ocean att få nu när han inte kan marknadsföras som en snubbe som bara tänker på tuttar och rumpa utan även på sexpack och stora kukar? Kommer hans videor innehålla lika många nakna män som kvinnor? Troligtvis inte, men det är sannerligen en spännande tanke.

Att Frank Ocean öppnar dörrar för fler hbtq-personer inom hiphopen är nog mer en utopi än verklighet. Kolla bara på Anton Hysén, hur många svenska fotbollsspelare har kommit ut sedan han gjorde det? Men som de säger, man kan ju alltid hoppas.