Lite snuva några dagar. Bedre nu, tillbaka på skidspåret. Kollar in Nadal versus Djokovic i Melbourne tillsammans med Dante. Vi är båda fascinerade. Jag av spelet och Dante av, vad jag tror, den blå mattan.

Planen är att få in en rejäl mängdvecka i träningen nu. Allt med sikte på toppformen till VM!

Jag hämtade Dante i Ensamheten igår. Heidi spelar in barnprogram i Umeå i veckan. Lite nervigt för mig. En månad sen jag såg honom senast. Första gången som bara jag och Dante ska leva ihop. Vet inte om han kände igen mig, men vi fann varandra fort, och han tyckte att det var kul att få ha ytterkläderna på hela kvällen, smaka köttsoppa, spela piano och hänga upp och ner.

Trodde att han skulle vilja äta varannan timme hela natten. Fick fel. Efter fem timmar blandade jag varmvatten ur termos, kallvatten ur flaska och mjölkpulver, väckte Dante och hällde i honom drycken. Och sen sov han vidare. Det har börjat bra!

Väskan är packad. Klockan 05.00 börjar resan hem till Storuman. De senaste två tävlingarna var ett stort fall framåt för mig skidåkningsmässigt. Känns skönt att veta att jag kan åka som de bästa i år också. Nu ska jag hem, landa, lära känna Dante igen, och sen börja förberedelserna för VM i Ruhpolding i mars.

Stadsvandring i Bruneck på förmiddan. Carl Johan köpte en mössa. Grön. Och Fredrik klämde på några olika varianter av pjäxor, utan att köpa. Jag och Ted gled med, sneglade på arkitekturen och kontemplerade.

Antholz välkomnade oss med sol och minusgrader, och alla blev trevliga och glada och maten, ja maten!, den är nåt alldeles extra!

Jag är glad över upphämtningen i söndags, och att bli sämste svensk med en 17:e plats visar, tycker jag, att vi gör många saker rätt. Nästa tävling på fredag. Det finns gott om tid att testa material och vila upp benen.

Och upp på pallen! Första gången i år, femtonde totalt. Alltid lika härligt! Jag blir speedad och lycklig, det är en stor kick att få lyckas. Så är det.

Sömnen infann sig till slut, och idag är det återhämtning som gäller. Grabbfika på stan. Tio spänn, hur nu det är möjligt.

Foto: Fredrik Rensbo

Från ett grått ställe till ett annat. Solen har jag inte sett på det nya året. Än.

Nové Mesto. VM går här 2013. Bilden är tagen från hotellet och visar delar av en liten stad som ligger tjugo minuter från Nové Mesto och tävlingsplatsen. Kan varken stava eller uttala ortsnamnet. Men det börjar med Z.

Arenan ser okej ut. Rejäl stadion. Ståtlig skog. Men grått, blött, löst. Kanske saltar de spåren till imorgon. Distans för oss killar. Damerna redan idag.

Kollade analyslistan, och det ser helt OK ut. 14:e åktid, och 43:e valltid. Jobba på konsekvent bara, så blir det bra resultat. Masstart imorgon. Tre svenskar.

Bilden föreställer vallaren Peter Blom som vänder en lastbil.

Och upp på pallen! Skönt!

Trodde att jag skulle tappa mössan i liggserien, skotten gled dock in ändå. Vilken förbannat stormande. Stå lugnare, och åkningen stabil. Bra start på det nya året!

Firade med en centiliter billig whiskey hos vår fysio Fredrik.

Vädret som en film av Roy Andersson.

Hänger med brudarna upp på träningen om en stund. Jag ska in i tunneln och testa kallföresskidor. Sen blir det lite hårdkörning på tävlingsbanan för att kroppen ska förstå varför den är här. Övriga grabbgänget kommer senare ikväll. De är efterlängtade.