Gårdagens publiksiffra har varit ett hett ämne på bland annat 11433.net i dag. Bara 6600 personer var på plats när Djurgården besegrade Örebro med 2-1 på Stadion.

Djurgården får ta mycket skit för sitt sätt att (inte) marknadsföra sina hemmamatcher. Visst ligger det en hel del i det men det stora problemet till varför publiksiffrorna sviktar är kort och gott slutprodukten. Fotbollen är inte tillräckligt bra för att engagera 10000 personer en gång i veckan. När Djurgården inte ens vinner matcher blir det till sist vi 6000 som sitter där oavsett. Vi som är för annat än att se bra fotboll. Vi som är där för att se Djurgården.

Gårdagens match mot Örebro slutade glädjande nog med seger. Djurgården lämnade därmed det absoluta bottenträsket för att ta rygg på mittenlagen. Spelmässigt var det allt annat än glamour och fest på Stadion. Den första halvleken var så tråkig att det kändes som att den aldrig ville ta slut. Djurgården rullade inledningsvis boll ganska fint men modet att göra något konstruktivt saknades helt. Örebro, som mest inriktade sig på försvar, stack upp någon enstaka gång och belönades för det med en billig straff som förvaltades väl. Spelarna i Djurgården påminde i kroppsspråket om spelarna i hockeylaget under den gångna säsongen. Det såg uppgivet ut och få verkade tro på det som de skulle göra. Bollen rullades ofta bakåt för att senare sparkas långt.

Tack och lov blev det aningen bättre i den andra halvleken. Helt plötsligt började spelarna ta avslut och skjuta från distans. Det gav resultat. James Keene placerade ett distinkt vristskott förbi motståndarmålvakten och det var utjämnad. En örebrospelare fick kort därpå rött kort och chansen till seger ökade då markant. MP bytte ut Chibsah och satte in Youssef och ingen på läktaren fattade någonting. Två minuter senare gjorde inhoppare mål. Då fattade vi…

I slutet av matchen började Djurgården fegspela och det kunde ha gått illa. Räddhågsna spelare kan inte feglira. Sista kvarten var lika dålig som de första 45 minuterna. Den här gången gick det vägen. Djurgården var inte bra men Örebro var sämre. Det räckte.      

Bland spelarna tycker jag att Daniel Sjölund var den som försökte och ville mest. James Keene gjorde en bra match och att han redan har gjort tre mål imponerar. I övrigt var det överlag slätstruket i den jämngrå massan.

***
Nu hoppas vi att segern lättar upp några nervknutar inför kommande matcher. Skönspel i derby är totalt oviktigt men det vore kul och Djurgården skulle våga rulla boll när Åtvidaberg kommer till Stadion i nästa hemmamatch. Det här laget har visat att det finns en del kvaliteter till att kunna spela fotboll med viss fantasi. Den fantasin var bortblåst i går.

***
En förklaring till den svaga publiksiffran kan vara det täta matchandet i Stockholm. Det känns som att det är hemmamatch var och varannan dag i maj. Ett bortaderby i Solna pressas in bland de matcherna också. Ingen skräll att folk stannar hemma en kylig torsdagskväll. Torsdag känns förövrigt inte som en fotbollsdag.

 ***
Stadions brister som fotbollsarena avslöjas också än tydligare i dag när många av oss som var med och skapade den fantastiska stämningen i början på 2000-talet nu tio är senare är lika många kilo tyngre och proppmätta. Stämningen när Djurgården möter tråklagen når sällan några höjder och matchernas känns då extra sömniga.

***
Det här blev inte någon propagandatext. Snarare en beskrivning av den allsvenska vardagen.

***
Bilder från matchen i bildspelet.

***
U21-laget fortsätter att vinna. I dag besegrades Gefle med 1-0. Det var femte vinsten på lika många matcher och Djurgården toppar följdaktligen tabellen. Målskytt mot Gefle var Trim Makoli. 
***
Tim Eriksson har skrivit på för Djurgården Hockey. Bra tycker jag, anus tycker andra. Helt klart är att Tims aviga spelstil skapar diskussion.