Citatet i rubriken borde egentligen säga allt. Men. MEN. Det finns mycket mer godis. De som missat DN:s Söndags “livsstilsintervju” med finansminister Anders Borg borde genast ställa allt åt sidan och ägna några minuter till att läsa den 20 000 tecken långa “fantastiska” intervjun med människan Anders Borg. Ni kommer bli frälsta.
För de som inte har tid. Nedan har ni de bästa delarna av intervjun.
- ”Tack vare hans klarspråk har också insikterna om finanskrisens konsekvenser börjat sippra neråt i de folkliga lagren.”
- ”Inför väljarna har Borg under året haft att parera så väl giriga banker som riskkapitalister som hungrigt kastat sig över vår gemen samma välfärd.” [sic!]
- ”Alla som sett honom i svart, åtsittande t-tröja (och det är många) vet att [träningen] gett resultat.”
- ”Anders Borg har en sällsynt förmåga att ta sig igenom stora mängder text på kort tid och dessutom göra en analys av materialet”
- ”För sin kapacitet och kunnighet är han både djupt respekterad och fruktad”
- ”Anders Borgs pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk”
- ”Han är en intensiv person, otålig. Och orädd, enligt honom själv”
- ”svårt är det att förstå hur den hårt belastade finansministern utåt sett lyckas förhålla sig så avslappnad till situationen.”
- ”En gång halkade han på en sten och for ned i en iskall fors med ryggsäck, sovsäck och allt, men det var inget skäl att ge upp – det var bara en möjlighet att prova på att försöka sova trots blöta och nedkylning.”
- ”De hade en 45 kvadratmeter liten lya”
- “beskrivs han som en person som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor.”
- ”[Han] var alltid den som tagit sig igenom den tyngsta litteraturen, som läst det mest komplicerade av nationalekonomisk teori. Och det Anders Borg hade läst – det ville de andra också läsa, eller kände sig tvungna till.”
- ”Det sägs dessutom att Anders Borg kan bli arg, riktigt arg. Att han inte riktigt står ut med dem som inte fattar lika snabbt som han själv.”
Det här kan förstås inte kallas journalistik. Borg-reportaget har efter publicering jämförts med den redan klassiska “Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva“. Jens Liljestrand, själv en DN-skribent, twittrade så här:
“Anders Borg-intervjun i dagens DN är faktiskt parodisk. Det enda som saknas är tepoanyakihällen”.
Rätt förståeligt tycker man.
Inte särskilt menar DN Söndag-redaktören Catia Hultquist till Resume.
– Jag tycker inte att det är något exceptionellt. Jag hade nästan förväntat mig mer reaktioner. För så här är det när man intervjuar politiker. Det är alltid någon som inte gillar den politik de står för, säger hon och tillägger att reaktionerna var betydligt fler när tidningen intervjuade Thomas Bodström.
Det finns dock ett problem. De frågor som tas upp av reportern Ulrika By berör inte Borgs politik. Det är snarare en intervju om hur fantastisk Borg är som person.
Tycker du själv att artikeln är balanserad, frågar Resume?
– Ja, självklart tycker jag det.
Man hoppas nästan att historien kring Borgintervjun är över i och med Resumes artikel. Men nej. Det finns tydligen mer att mjölka. I dag publicerar Catia Hultquist en krönika i DN där hon diskuterar Katrin Zytomierskas galna, vidriga och redan ökänd blogginlägg. Där skriver hon ett par grejer som fick mig att tänka: Är denna krönika ironisk?
“Zytomierska är bara det senaste exemplet på ett växande antal omdömeslösa, skrivande personer som är i skriande behov av just en redaktör. De omdömeslösa behöver inte dyra pr-konsulter för att sopa upp spillrorna i efterhand, de behöver vettiga och kunniga människor som kan förhindra att de värsta galenskaperna över huvud taget kommer till allmänhetens kännedom.”
“Samma sak gäller för alla grävande och svärmarbetande amatörer – om de vill gå vidare med journalistiken kommer de att behöva en eller flera starka redaktörer med proffskunskap och omdöme.”
“Jag känner mig inte lika pessimistisk. Jag tror att intresset för avslöjanden och riktigt bra berättelser alltid kommer att finnas, oavsett kommunikationsform. Vi kommer att fortsätta behöva journalister.”
Metrojournalisten Johan Kellman Larsson sammanfattar det snyggt på twitter.
“Men JESUS, tajmingen är nästan för bra för att vara sann!”