Sverigedemokraterna granskas mer av oss än av de flesta andra medierna och det är vi stolta över. Det har bland annat inneburit att vi har bäst koll på Sverigedemokraterna bland breddmedierna och har gjort flera avslöjanden som flitigt citerats i andra medier, inte minst av Sveriges Radio och TT. Konkurrenter jag pratar med lyfter ofta fram att de tycker vi är skickliga på SD-bevakningen. Detta är väldigt bra och på många sätt logiskt. Vi är nätinvånare själva och Sverigedemokraterna är mycket aktiva på nätet, liksom deras väljare, och de har kommit in i riksdagen hösten 2010 och därmed hamnat i rampljuset samtidigt som vi skruvade upp vår politiska bevakning över huvud taget.

Men de är ofta väldigt missnöjda med att granskas på ett sätt som är inte bara oklädsamt för folkvalda -som ju har ett särskilt ansvar – utan också ibland direkt osmakligt. Som när Patrik Ohlsson, kommunfullmäktigeledamot och ordförande för Sverigedemokraterna i Ängelholm, skriver på twitter att vår granskning av Sverigedemokraterna är att jämställa med Hitlers förföljelse av judarna.

Det stora bekymret där är förstås inte det vansinniga i att jämställa vår rätt normala journalistiska bevakning med den besatthet och det hat nazisterna bar på. Det riktigt vidriga är ju att han anser att Sverigedemokraternas folkvalda utsätts för en förföljelse i klass med den som judarna i Tyskland utsattes för.

Det är som ett skämt. En folkvald politiker gör den jämförelsen. På riktigt. Och han gör det för att vi granskar hans parti. Är detta en uppfattning som delas av partitoppen? Är medias granskning en ondskefull förföljelse i stil med hur det gick till under andra världskriget?

Vad partitoppens svar skulle vara är tyvärr inte så självklart som det borde vara. När Kent Ekeroth och Björn Söder var på WKR-balen tillsammans med en massa andra företrädare på högerkanten demonstrerade kritiska röster utanför – varpå åsiktsfränden Heinz-Christian Strache, partiledare för Österrikiska högerkantspartiet FPÖ uttryckte just denna inställning: “Vi är de nya judarna”, uppges han ha sagt när de häcklades av demonstranterna.

Kanske är självbilden just så grumlig, inte bara hos Strache utan också hos Patrik Ohlsson? Obehagligt är det hur som helst.