Dag 1 då. Presentera mig själv.
Jag heter Filippa Berg, är 20 år och bor i Stockholm. Född här, alltid bott här. Tycker om Stockholm, det är en otroligt vacker stad.
Bodde på Tegnérgatan i Vasastan tills mina föräldrar skiljde sig när jag var 7. Då flyttade vi en liten bit och jag fick byta skola. Det var jättejobbigt av flera olika anledningar vilket ledde till att jag hamnade i en djup depression. Ville inte gå ut, eller gå till skolan. Bara vara hemma och stirra in i väggen.
Gick till en väldig massa psykologer i en väldig massa år och bytte skolor jämt. Det var en jobbig tid fylld av upplevelser som jag inte önskar någon, särskilt inte någon i sjuårsåldern.
Jag fick börja rida när jag var 10 år, efter flera års tjat. Jag har alltid älskat djur och utvecklade någon slags besatthet kring just hästar. Köpte hästtidningar, läste hästböcker och startade till och med en egen hästtidning på nätet när jag var 11. Mitt intresse var större än allt annat i livet. Vilket jag tror bidrog stort till att jag började må bättre, jag hittade en glöd.
Efter mycket blod, svett och tårar fick jag en egen häst när jag var fjorton. Kurt heter han. Vi tävlade, red på långritter, badade, tränade, hoppade, busade, ja vi gjorde allt tillsammans. Han var min andra hälft, min ögonsten.
Som sextonåring kunde jag äntligen göra det jag så länge velat – sluta skolan. Jag slutade skolan och började direkt att jobba med hästar på heltid. Jobbade i Sollentuna, Norrtälje och Järna. Köpte min andra häst Meira hösten -07.
Slutade jobba med hästar när jag var 18, av anledningar som ni kommer få läsa om senare.
Behövde en nystart i mitt liv så jag bestämde mig för att börja plugga gymnasiet till slut i alla fall. Började elprogrammet, vilket var kul, det var jag och en massa småkillar. Vi hade riktigt roligt, men tyvärr höll inte utbildningen måttet så jag hoppade av vårterminen -10. Tänkte börja plugga Komvux men under sommaren bestämde jag mig för att kriga in mig på frisörlinjen istället. Och det är vad jag gör nu.
Nu blev det här en liten resumé av mitt liv hittills. Jag vet inte om det var meningen egentligen…
Om jag ska beskriva mig själv så skulle jag säga att jag är en tänkare. Som tänker alldeles för mycket, så att jag blir sjuk. Därför försöker jag förhindra mig att tänka så mycket, genom att göra saker, prata med människor eller på annat sätt uppehålla mig själv. Att känna mig ensam är det som skrämmer mig.
Jag är oftast glad ändå, tro det eller ej (efter denna deprimerande beskrivning…). Jag älskar att dansa, sjunga och träffa människor. Är ganska lättsam och går bra ihop med de flesta människor. Är en riktig pratkvarn och drar dåliga skämt hela tiden (som jag själv tycker är fantastiskt roliga). Får ångest om jag känner att jag varit otrevlig mot någon, det hatar jag. Har extremt svårt för att vara otrevlig, även mot de som faktiskt förtjänar det.
Mina största problem är dock mina extremt höga krav på mig själv som oftast bara får motsatt effekt. Jag är besatt av att vara korrekt och “perfekt”. Vilket självklart leder till att jag är allt annat än just korrekt och perfekt.
Ett annat personlighetsdrag är att jag är väldigt svart eller vit. Gråzoner har jag sällan förstått mig på. Jag är extremt envis, vilket kan vara både bra och dåligt.
Egentligen är det helt sjukt svårt att beskriva sig själv i en text såhär. Jag brukar säga att jag är så mycket av allt, jag kan inte bestämma mig. Jag har alltid satt lite av en heder i att vara komplex. Jag är lite av allt, och vill inte bli satt i ett fack. Jag försöker i alla fall motarbeta det här i min blogg genom att visa alla mina sidor.
Nu skulle jag vilja fråga en sak. Hur har ni som läser min blogg uppfattat mig, genom den? Vore otroligt intressant att höra.
Puss på er alla ♥
