Jag är som en levande död just nu och jag kommer vara det i minst några veckor framåt. Jag mår inte bra, inte bra alls. Men fråga inte varför, hör inte av er. Jag kommer ändå inte svara och det är inget personligt. Jag vill bara glömma och försvinna.
Jag kommer blogga när jag orkar. Men jag lovar att komma tillbaka igen, starkare än någonsin.
Ps. Detta har inget med Ehsan att göra. Tvärtom vet jag inte vad jag skulle ta mig till utan honom ♥
Hoppas du snart kan få må bättre! <3
Get well soon.
ibland får man lov att må dåligt
Du har inte provat att gå till psykolog? De kan faktiskt vara rätt duktiga, och ibland kan det vara skönt att prata med någon helt utanför.
Du verkar har lite ups and downs, och det har väl egentligen alla. Men i dina fall verkar de vara kraftigare. Tror verkligen det skulle hjälpa att prata med någon..
Jag gick till psykologer i 10 år. Det hjälpte inte mig nämnvärt.
Ok, ja det kan ju inte ha varit någon bra psykolog.
Du måste nog jobba med ditt självförtroende lite. Enligt vad du har skrivit innan så verkar du komma in i perioder då du tycker du är värdelös och inte förtjänar något bra i livet. Det är ju helt fel.
Du har kommit längre än många andra i livet, och det är din förtjänst ingen annans. Du har en framgångsrik blogg som har gjort dig till en välkänd profil, och som förmodligen har gett dig en hel del jobbmöjligheter. Det är DIN förtjänst. Vem som helst kan starta en blogg, men det gäller att sticka ut, vilket du gör.
Du är vacker. Du gör olika modelljobb titt som tätt, det är inte vem som helst som får chansen till det. Det är nog många tjejer som är avundsjuka på dig.
När jag är perioder då jag är nere försöker jag fokusera på de bra sakerna i livet. Jag försöker blicka framåt, och tänka, vad ska jag göra härnäst? Vad är nästa steg? (Det kan vara att resa sig upp i soffan och gå ner till affären o köpa mjölk
).
Du har åstadkommit nåt i livet, och du verkar ha ett bra liv med bra vänner och en bra pojkvän. Slösa inte bort en massa onödig tid med att vara deppig, njut av det fina och rika liv du har istället.
Du är värd allt du har åstadkommit.
//Jack (i ett patetiskt försök att leka psykolog)
Puss!!!!
jag gick med his psykologer i “bara” 5 år. Alla sög, till jag tillslut fick en bra och nu mår jag bättre än någonsin
leta leta på!!
Filippa! Vill bara säga att jag tror på dig! Jag mådde peske i några år, kunde verkligen inte begripa hur fan jag skulle ta mig upp. Jag var en annan person än idag på så många sätt, och jag vet att det är så vidrigt svårt med ångesten och jag är inte hlet helt fri, men idag kan jag andas och jag mår bra. tycker du ska få göra det också<3
Hoppas du snart mår bättre och kan skriva igen.
Låt oss alla ge vårt stöd till Filippa här inne bland kommentarerna..
We love you Filippa! Please come back
Hej filippa.
Först och främst vill jag tacka dig för en väldigt givande blogg. Jag fastnade totalt och har befunnit mig i ett virrvarr av filippa känslor de senaste två dagarna. Jag relaterar. Kanske är det därför jag gillar din blogg så mycket. Många inlägg känns som dom kunde skrivits av mig, bara det att jag hade inte haft modet till att göra det. Du ska veta att det krävs en VÄLDIGT stark person för att kunna skriva som du gör och så ärligt som du gör. Sluta aldrig med det.
Jag vet inte hur ditt liv har varit eller vilka händelser som fått dig till den punkt du står på idag. Men ha en sak klar för dig. Och det är att utan allt som hänt, dåligt som bra, skulle du inte vara den fantasiska varelsen du är idag. Du skulle inte ha det du har idag och du skulle kanske inte må dåligt i perioder, men du skulle heller inte veta baksidan av livet eller dess fina framsida..
Så resonerar jag. Jag skulle inte vilja ha fått allt serverat på ett silverfat och inte fått KÄNNA under tiden. Jag skulle inte vilja vara utan mina svåra tiden, hur svåra de än varit. Eftersom det gjort mig till den jag är idag.
Jag skulle kanske inte heller fastnat för din blogg för samma orsaker jag gjort idag utan missat en hel del genom att ignorera eller inte orka läsa vissa saker. Jag hade troligtvis inte varit så stark som jag är idag, och hade något fallit ihop som ett korthus och jag inte haft nån vid min sida att bygga upp det igen, hade jag troligtvis inte gjort det själv heller.
Jag känner inte dig, har aldrig träffat dig. Men endå fängslade du mig genom din ärlighet.
Jag hoppas inte du tar detta fel, im not a stalker. Men nu när jag läst igenom i princip hela din blogg känns det som jag endå gör det. På nåt konstigt vis skulle många inlägg kunna vara skrivna av mig själv, fast endast för mig själv. Jag har aldrig haft det mod du har till att skriva öppet om mina känslor, eller exakt vad jag tycker i vissa frågor. DET har du lärt mig.
Det är någonting jag ska börja med. Klarar du, så klarar jag. Visst?
Jag skulle kunna mala på i all evighet egentligen. Finns mycket jag skulle vilja säga dig. Men jag avslutar lite fint här.
Och hoppas på att du snart kommer tillbaka, precis som du skriver, starkare än någonsin, och kanske har jag kunnat påverka dig på ett bra sätt, precis som du påverkat mig.
Många varma kramar, L.