Filippa Berg

Hemskt ledsen everybody!
Att jag inte skrivit något på ett tag. Men det är helt enkelt för att jag har haft fullt upp.

Igår var det plåtning, kom hem 03.00….
Vilka bilder det blev… jag säger inte mer förrän jag får dem haha.
Vi plåtade först lite testbilder för ett jobb för brilliantsmile.se.
Jag hoppas att jag får jobbet. Enligt fotografen så skulle han se till det haha!

Sen plåtade vi massssa andra grejer. Det var superkul. Får nog bilderna de närmsta dagarna. Då lägger jag upp dem.

Idag har jag jobbat på yachten. Det var kul, gick bra. Vi åt fett mycket ostar och korvar och grönsaker och dipp, så JÄVLA gott!
Och btw Didrik, kärleksteet får vi ta en annan gång! Haha.

Nu är jag sjukt trött, vi hörs imorgon ♥

Jag låg hela natten till igår och tänkte på vad jag skulle skriva.
Hur jag skulle beskriva det.
Smärtan.
Hur fruktansvärt olidlig den var.

Men nu. När jag sitter här. Så känner jag ingenting särskilt.
Vart tog smärtan vägen? Inte kan man väl ha nästintill panikångest en hel natt av smärta och sen är det bara borta?
Eller kan man det?

Kan det vara så att det man sörjde liksom aldrig riktigt fanns? Var en illusion?
Och efter att hjärtat nästan gått sönder av smärta så försvinner alla ridåer?
Och man ser det för vad det är. Och för vad det var.

Och man inser vad man egentligen sörjde.

Jag sörjde samhörigheten, tryggheten. Känslan av att “nu kanske det är rätt”.
Det här låter kanske hemskt, men jag sörjde nog inte honom.

För ärligt talat, jag kan inte vara med en kille som inte tål att man har olika liv. Som han uttryckte det. Jag tycker det är en utav förutsättningarna i ett bra förhållande, att man har olika liv och inte bara lever tillsammans eller likadant. Det är ju det som håller spänningen vid liv.

Och nu kan jag ju se att det var meningen att det här skulle hända.
För som av en slump (men ändå inte?) har tusen olika grejer och möjligheter kommit upp sedan igår natt. Varav de flesta lite kräver att man inte har en stadig pojkvän i sitt liv. I alla fall inte en svartsjuk stadig pojkvän.

Det tror jag inte jag skulle palla ändå.
Been there, done that.
And moving on.

Vad är det jag brukar säga?
To bigger and better things.
Och den här gången stämmer det nog verkligen
Ni får veta tids nog.