Muhammad Mursi, Muslimska brödraskapets kandidat till presidentposten, har segrat och är den första demokratiskt valda president någonsin i Egypten.  Detta medför såklart nya förutsättningar och en (rent politiskt) ny utmaning för Nordafrika och Mellanöstern.

I en intervju med iranska FARS News säger Mursi att han vill utöka och stärka banden till Teheran för att på så sätt skapa “strategisk balans” i regionen (dvs. MENA). I USA har man insett att man nu gått miste om en väldigt viktig allierad i arabvärlden. I västländerna, generellt, har man inga positiva förhoppningar om att Egypten kan komma att demokratiseras, just för att en islamist valt som president. Emellertid har Mursi även sagt att han nu lämnar Muslimska brödraskapet som ett tecken på att han är alla egyptiers president.

Å andra sidan har Egypten ingen konstitution och därmed vet varken folket eller Mursi själv hur mycket/lite makt han har/kommer att ha. I dagsläget är det fortfarande militärens högsta ledning som har den reella makten i Egypten, något Mursi kommer att få slåss om.  Innan landet får en konstitution kan vi endast spekulera kring presidentens roll och maktställning. Bortsett från att folket fick rösta fram sin president finns det i princip inga tecken på att Egypten kommer att demokratiseras inom överskådlig framtid, i alla fall inte med västerländska mått mätt. Militärens ständiga närvaro i politiken gör oss påminda om att demokratiseringen behöver en stor och stark hjälpande hand.

Hädanefter kommer Egypten tvingas att politiskt ompositionera sig internationellt och regionalt, vilket kommer att återspegla de nya och gamla makthavarnas intentioner.

Vad vi kan vara säkra på är att alla ögon kommer att vara på Egypten och egyptiernas ögon på Mursi, i synnerhet militärens. Men vem kommer egentligen att genomföra demokratiseringen i Egypten? Föga förvånande kommer troligen inget annat än väntande ögon att vara demokratiseringen trogen de närmaste åren.