Då var Popaganda slut och festivalsommaren är nu över.
Innan den här sommaren hade jag aldrig varit på festival. Jag förstod inte riktigt poängen med det. Det var nästan aldrig några artister som jag ville se och därför tänkte jag att, då är det väl ingen större mening med att åka? Samt att jag är inte mycket för att bo i tält.
Men nu så förstår jag varför människor lägger ner pengar och tid på att ta sig långt ut i en skog, leva i gummistövlar, sova på marken och vara så ohygienisk som det bara går. Det är helt underbart. Men det vore ingenting utan alla fina människor jag jobbat med. Så nu har separationsångesten smugit sig på då jag vet att vi inte kommer ha en sommar fylld med massa festivaler och jobba tillsammans igen.
Det började med Siesta, en ganska liten festival i Hässleholm. Allt var nytt, allt var kaosartat och man frös arslet av sig. Sedan var det Summerburst på Stadion i Stockholm. Gick med Nathalie på lördagen och vevade sönder armarna. Efter det kom MTV World Stage i Göteborg, en stor gratis konsert med Nelly Furtado, B.o.B, Tove Styrke och Loreen. En väldigt suddig kväll. Bara 2-3 dagar senare började Peace and Love i Borlänge, den längsta festivalen på hela sommaren. Hängde med många retards om kvällarna. Bara två dagar hemma igen innan det var dags för Roskilde. Fler retards och fler suddiga kvällar. Strax därefter åkte jag, Claudia och Nathalie till Emmaboda. Gick på den bästa spelningen på hela sommaren. Sen fick man en hyfsat lång paus hemma innan Way Out West, grymt rolig stadsfestival. Popaganda avslutade sommaren i lördags. Jag var inne på festivalområdet, alltså Eriksdalsbadet, endast en gång. Till sista konserten då Teddybears spelade.
Frågan är väl då om jag kommer åka på festival igen? Jag gissar på att jag hela tiden skulle jämföra med den här sommaren och att det skulle vara svårt att slå.
