Hade man googlat trötthet idag hade man fått mig som resultat. Dygnade på Emmaboda innan jag begav mig hem till ett tomt och tyst hus. Det var en bisarr känsla att lägga sig nyduschad i sängen och inte höra ett endaste dunkande ljud eller ha en person bredvid sig. Som jag sagt tidigare var jag lite skeptisk över den här festivalen men det ändrades så pass mycket att jag återigen fick separationsångest när allt var över. Fantastisk sista dag. Önskar jag hade kraft nog att berätta om allt och visa bilder men det får bli imorgon. Under tiden kan ni läsa HÄR om mina tankar som flödade under dagarna. Nu ska jag sova i en evighet.

Afasi och jag utvärderade Emmaboda och konstaterade att det var det röjigaste vi varit med om på länge!