Först grät jag.
Sen skrattade jag.
Sen blev jag arg.
Sen drack jag en halv flaska Jack. Sen grät jag igen.
Sen raderade jag våra fem år på fem minuter.
Det betydde ingenting.
Ingenting har någonsin betytt något.
Jag trodde det, förut.
Vad fel jag hade.

Jag har glömt ditt namn, jag har glömt allting, din lukt, ditt skratt, dina receptbroshyrer från mataffären du alltid samlade, ditt sår på knäet som blöder varje sommar, din temperatur, dina steg.

Ingenting hände egentligen någonsin, det var bara luft, ingenting var verkligt.
Inte sorgen, lyckan, inte kärleken, inte vår familj, inte vårat hem, inte våra drömmar, inte vår vardag, inte våra nätter, inte vårat förflutna, inte vår framtid, inte vår kamp.

Ingenting var någonsin någonting.

Vi älskade aldrig varandra.

Någonsin.

Vet inte vad jag ska göra med den insikten riktigt.

Återkommer.

Har raderat allt med ditt namn nu. Jag borde gjort det för flera år sedan. Men du har rätt. Du hade alltid rätt.