“Devils Work – Alex Metric Remix” heter ledmotivet till filmen Snabba Cash II, vilken har premiär den 17 augusti. Låten är skriven av Pontus Winnberg, Christian Karlsson & Andrew Wyatt, som utgör Miike Snow, bandet som för något år sedan gav oss den extremt dansvänliga låten “Animal”.

Miike Snow har sedan releasen av deras andra platta, ”Happy To You”, turnerat flitigt. Den inledande konserten hölls på Fotografiska i Stockholm, som sedan följdes av en USA-turné med bland annat spelningar på SXSW, Ultra Festival, Coachella och tre spelningar på klassiska Terminal 5 i New York, något inget svenskt band tidigare lyckats med.

Monopol är verkligen en klassiker! Addera till det riktigt goda vänner och ruskigt god whisky och du har en underbar helkväll framför dig!

Mitt monopol är från tidigt 50-tal/sent 40-tal, så 200-lapparna ni ser på bilden är egentligen relativt feta…

Det internationella presscentrat är onekligen skitstort… Trots att det är drygt 3000 ackrediterade journalister så är det knappt någon som faktiskt jobbar. It’s the Roskilde way of life!

Nä, men vi har det jävligt bra i Danmark alltså. En dansk frågade mig just vart jag kom ifrån, jag svarade Sverige, varpå han utbrister “Men nä?! Du är ju inte dräggfull?!”

Igår såg jag Jack White, vilket kändes aningens trött eftersom publiken mest väntade på att få höra Seven Nation Army… Festivalområdet fullkomligt exploderade när White drog igång introt, och det skulle inte förvåna mig om Malmö-folket borta i Skåne hörde det klassiska “ööh ööh öööh ööh öh öööööh”!

Såhär ser det ut på Orange Stage, Roskildefestivalens största scen. Publikkapaciteten ligger på en sisådär 70.000 pers.

Herrejävlar i min lilla låda! Jag har varit runt och överallt på varenda jävla festival i Sverige, men av någon anledning så har jag aldrig tagit mig över sundet och besökt Roskilde. Men nu är vi alltså här, och jag är helt kär! Vi har fått en underbar camping, där man utan problem kan knata runt barfota. Funtionärerna knyter fast soppåsar i ens tält efter att man gått och lagt sig (vilket gör att ALLA städar upp själva när morgonen träder in), ingen kollar ens väskor, ingen visitering, och presscentrat ser ut att komma från en svensk 80-talsfilm som handlar om svenska svennecampare…

Det här att de icke kollar ens väskor (inte ens när man går in på festivalområdet) tror jag mynnar ut i en stor känsla av ansvar under frihet. Folk beter sig städat och vettigt, trots att det inte är någon jävla funktionär som bitchat om att ditt nagellack faktiskt är en glasflaska…

Jag sitter just nu på tåget mot Stockholm, skall möta upp resten av gänget på Stureplan om två timmar. Egentligen åker jag en rejäl omväg, eftersom att jag åker från Örebro och österut, när Festival24′s slutdestination ligger långt sydväst.
Anyway, tåget är folktomt, men med min vanliga tur så har jag två härliga 4-åringar som sitter i sätena bakom mig! Jag hade planerat att få sova ut en aning på tåget, vilket nu är en helt skrotad idé. Känner därför att det är dags att blasta lite dubstep på högsta volym, för att åtminstone vara den som stör sig minst i sammanhanget, haha!

Okidoki, så nu har jag jobbat stenhårt på att minimera min packning inför Roskildefestivalen… Insåg att jag får ge upp “fashion before function” för att ens kunna få med mig skiten. Ärligt talat så känns det som om jag har glömt hälften och lämnat resten!

You most definately didn’t have as fun as I did this saturday.

Rihanna!
För att inte ens vara fotograf, så tycker jag att jag gjorde ett rätt så hyfsat jobb med Rihanna-konserten i lördags kväll! Men jag var onekligen nervös med tanke på att vi var så få fotografer som tilläts stå i scendiket under hennes konsert…