Det är fruktansvärt synd att en presskonferens med Stefan Löfven och Magdalena Andersson som sänds direkt på SVT2 klockan 10:00 en onsdagsmorgon inte har fler än de där politikernördarna som tittare. I sådana fall kunde den här morgonen vara morgonen då det vände igen. Men nu var det väl högst en handfull vanliga väljare som valde Magdalena Andersson och Stefan Löfven framför Malou von Sievers efter tio, Smallville eller Extreme Home Makeover…

Jag har tyckt att Magdalena Andersson som en rejäl utmanare till Anders Borg, en kvinna i en helt annan division än mannen som satt på positionen innan henne – Tommy Waidelich. Det var till idag, tio minuter över tio då jag hade tröttnat på “ehhh”, “öhhh” och “ahhh”. För så lät det mest hela tiden, när inte Magdalena Andersson var tvungen att fråga publiken eller medhjälparna om råd vilka siffror det var som gällde egentligen – 60.000, 40.000 eller kanske rentav 40.000 miljarder som Magdas flört i SD brukar slänga sig med.

Magdalena Andersson var precis lika osäker som Tommy Waidelich var innan henne. Budskapen gick inte fram – utom när det gäller att Magda gärna ser att SD röstar på sossarnas hela budgetförslag så småningom samt att hon gärna börjar meningar med “ehhh”, avslutar med “ahhh” och fyller upp med “öhhh” där det passar eller inte passar. Mellan raderna kunde man dock förstå att man skulle tvinga in skoltrötta i plugget igen i ett utbildningskontrakt och att man skulle göra det 16 miljarder dyrare att sedan anställa den tvångsutbildade.

Satsningen på att få den skoltrötta att verkligen gå till skolan och skaffa sig en examen skulle kosta i runda slängar 2 miljarder – en vinst för Magdalena på 14 miljarder. Vad kvinnann ville göra med de pengarna skulle vi få veta efter valsegern, om jag fattade rätt mellan alla “ehhh”, “öhhh” och “ahhh”.

Att göra det 16 miljarder dyrare för företagarna och arbetsgivarna i landet att anställa unga är något som enar de två S-demokratiska partierna – Socialdemokrater och Sverigedemokrater. Men var det där gränslinjen gick för Magdalena Andersson? Eller var det verkligen en oblyg flört med Jimmie Åkesson, Björn Söder, Erik Almqvist och de andra i SD vi hörde från den alltmer nervösa kvinnan på podiet när hon välkomnade in de bruna till de rödgröna? Kan det bara ha varit orutinen som lyste igenom, eller var det ett paradigmskifte i Rörelsen när de onda blev rätt så goda i en förlupen mening…?

Där stod hon själv, utlämnad åt ett gäng journalister som utan större svårigheter fick Magdalena Andersson att bli Tommy Waidelichs kvinnliga alter-ego. Chefen Stefan Löfven var där några minuter, sade närmast tvångsmässigt några ord och lämnade scenen högerut för att stå långtifrån och inte alls bredvid sin färska finanspolitiska taleskvinna som det stöd han skulle kunna ha varit. Löfven och viljan att vara osynlig - att vara stum och spännande – har aldrig varit så tydlig som där och då.

Där och då. Morgonen som kunde ha varit en vändpunkt om bara fler hade varit galna nog att titta på SVT2 klockan 10:00 en onsdagsmorgon…

Länkar: SvD, DN, DN, AB, AB, SVT,
Bloggar: TB, PH, HBTS