Âllo! Hallå där igen kära läsare.
Nu rasslar det till mest hela tiden i mailboxen och jag behöver knappt röra ett finger för att få inläggen på plats. Slappt värre. Men som sagt, det här är en ren bonuslektyr för dig som läser. Meningen var ju att bloggen skulle vara tyst för evigt. Nu blev det inte så, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt, oåterkalleligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…
Det kommer någon form av återuppståndelse så småningom. Tills dess tänkte jag låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Sjua på bollen är Peter Högberg, till Vimmerby utflyttad 08:a, nätrot och en synnerligen sympatisk sosse och bajare. Tack Peter, och varsågod kära läsare!
“Jag har druckit öl med en som heter Fredrik Antonsson. Men han har en annan sida också och det var den som jag först stötte på – bloggaren Tokmoderaten (klädsamt passande).
Utkastad från Bommersvik och gled in i Moderata familjen. Bloggande så att partikamraterna, både hos mig och i M var nervösa över vilken galla som skulle komma ur hans kroppsöppningar. Att det många gånger var lysande skit som rann ner längs olika makthavarens ben gjorde inte satiren mindre slående och som sosse har jag skrattat gott åt det hela även om den även kom skit på mig och de mina…
Tokmoderaten hade en förmåga att använda de äckliga, sexistiska, ironiska på en alldeles lagom nivå som gör att man älskar det man läser. Men sedan så kommer de analytiska inslagen om försvaret och den där små öarna i Sydatlanten som England och Argentina muckar om.
Ska jag nämna något är det Tokmoderatens fabulösa Tv-tablåer som gör att jag fortfarande undrar varför inte Robert Aschberg vaknat för dem? Ser Tokmoderaten som en lysande TV-chef… Måste nog sända från en liten ö utan juridik men sådan kan säkert lösas.
Men nu försvinner Tokmoderaten och jag finner det klokt. Man måste en dag säga stopp och söka nya vägar. Tack för denna tid Toker och må vi dricka öl igen under någon skepnad bara ölen är kall…”
Snipp. Snapp. Snut. Så var den postningen slut.