Hello! Hallå där igen kära läsare.

Nu rasslar det till mest hela tiden i mailboxen och jag behöver knappt röra ett finger för att få inläggen på plats. Slappt värre. Men som sagt, det här är en ren bonuslektyr för dig som läser. Meningen var ju att bloggen skulle vara tyst för evigt. Nu blev det inte så, men slutet för bloggen Tokmoderaten är ändå ofrånkomligt, oåterkalleligt och nära förestående. Tokmoderaten är döende, om inte redan stendöd. Det är dags att inom kort begrava liket och vänta på någon form av återuppståndelse där man återföds till något med livets gärningar som referensram. Moderatmasken eller Toktorsken kanske skulle kunna bli resultatet…

Det kommer någon form av återuppståndelse så småningom. Tills dess tänkte jag låta några nära, kära och okära att skriva sina dödsrunor på den här platsen. Åtta på bollen är iMike – Mikael Persson, mannen som sägs ha dubbat Hjalle, Hjulle och Hjulius, moderaten som blev centerpartist som blev borgare men som alltid har bloggat. Tack iMike, och varsågod kära läsare!

“Den Tokmoderat jag känner är en person som kan driva med det mesta och som verkligen gör en annars ganska “tråkig” politisk arena väldigt rolig att ta del av. Visst är och har Tokmoderaten alltid varit en “partibloggare”, men han har även kunnat ha en väldigt distans och det är många som tycker om det, likt även jag.

För mig som bloggare har Tokmoderaten aka Fredrik Antonsson varit både en stor inspirationskälla. Dessutom är jag väldigt säker på att nu kommer “den blå sidan” att förlora sin bästa bloggare.

Tokmoderaten kommer vara saknad av många. Låt oss hoppas han återuppstår snart, på annan plats men med samma humor och exakthet i sitt skrivande oavsett ämne.”

Snipp. Snapp. Snut. Slut!